Juldagstankar

Julens text från Jesaja 9:2-7, profetian om Jesu födelse upprepas gång på gång. Jag må vara gammalmodig, men den ska läsas ur 1917 års bibelöversättning, för det poetiska språkets skull!

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.

Ty du skall bryta sönder deras bördors ok, och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.

Och skon som krigaren bar i stridslarmet och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.

Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.

Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike: så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta”

 

Alla har vi en relation till den texten. Mina egna minnen går tillbaka till mellanstadiet och till kyrksalen på Villastadsskolan där texten lästes på varje julavslutning. Stämningen var fylld av förväntan inför det stundande jullovet. Skolkören sjöng julsånger och rektor höll tal. Och så lästes bibeltexten ur Jesaja 9. Svår att förstå och ingen egen erfarenhet att hänga upp orden på. Men mycket stämningsfull!

Idag talar texten till mig på ett annat sätt. ”Det folk som vandrar i mörkret” är vi allihop som kämpar oss igenom detta jordeliv. Det kan vara flyktingen på väg mot det nya skrämmande, tonåringen som fylld av ångest har gett upp vårt samhällssystem och inte ser någon annan utväg än den destruktiva. Det är ”själens mörka natt” där vi alla befinner oss till och från.

”Ty du skall bryta sönder deras bördors ok….” är hoppet om att det finns en Gud som kan gripa in. Men inte en Gud som tar över mitt initiativ och min handlingskraft, utan den som går bredvid och ger styrka.

”Ty ett barn varder oss fött….” Det stora mysteriet – inkarnationen, människoblivandet! Under fastetiden har jag läst Ekumeniska Kommunitetens fasteblogg som utgått från den brittiske teologen Rowan Williams bok ”Looking East in Winter”. Peter Halldorfs avslutande ord:

”När vi nu på nytt ska fira det ofattbara, Guds människoblivande, är den stora gåva som räcks oss vårt eget människoblivande. Att förkunna julens evangelium är, med Rowan Williams ord, ”att förkunna att det äntligen blivit möjligt att bli helt och hållet mänsklig.”